Jag har haft Fårö på min bucket list i flera år och i somras skulle det äntligen bli av. När man nämner Fårö så blir de som har varit där mer eller mindre lyriska och pratar om ljuset och stränderna och att det det är som att inte vara i Sverige. Jag håller med - det är som om man kommer utomlands. Gotland och Fårö är inte samma sak. När man går över hedarna eller utmed vattnet så känns det som en blandning på Provence och kanske Cornwall (som jag bara har sett på bild). Lite raukar på det och det känns ännu mindre som att du är i Sverige. Redan när man kommer från färjan från Gotland över till Förö märks skillnaden.

Vi bodde en knapp vecka i en gammal kvarn på Gåsemora gård på östra sidan  om ön. Utsikten över ängarna med blåeld var helt magisk, man ville nästan nypa sig i armen för att förstå att det var på riktigt. Vyerna + blå himmel + sol & värme. Enligt ägaren till gården blommar blåelden med samma kraft bara var fjärde år. Vi traskade kilometer efter kilometer - närmare 25000 steg per dag - utmed stränderna och hedarna. Bröd och fika handlade vi på Sylvis döttrar. Promenad utmed stranden och dopp av fötter gjorde vi på Sudersand och Ekevik. När vi kände för lite strandpartystämning gick vi till Sudersand. När vi ville bada med Vera, vår spanska vattenhund, var Ekevik att föredra. På morgonen vi var i stort sett ensamma på den mest fantastiska sandstrand med klart vatten. När vi ville köpa ägg, potatis, dill eller jordgubbar - vi firade ju midsommar där - var det bara att kila över till grannen bonden och handla pinfärska kvalitetsvaror. Om man vill uppleva något annlorlunda ska man äta på Kutens Bensin. Det är en miljö som måste upplevas, det går knappt att beskriva den. Blanda  50-tal, rock, rostiga bilvrak, hippiestämning med franska galette och crepes.
 
 
 
 
 
 
 Fårö är bra för både kroppen och själen. Jag vill tillbaka dit nästa år!
 

Fårö

resor Kommentera
 
 
 
 
Jag har haft Fårö på min bucket list i flera år och i somras skulle det äntligen bli av. När man nämner Fårö så blir de som har varit där mer eller mindre lyriska och pratar om ljuset och stränderna och att det det är som att inte vara i Sverige. Jag håller med - det är som om man kommer utomlands. Gotland och Fårö är inte samma sak. När man går över hedarna eller utmed vattnet så känns det som en blandning på Provence och kanske Cornwall (som jag bara har sett på bild). Lite raukar på det och det känns ännu mindre som att du är i Sverige. Redan när man kommer från färjan från Gotland över till Förö märks skillnaden.

Vi bodde en knapp vecka i en gammal kvarn på Gåsemora gård på östra sidan  om ön. Utsikten över ängarna med blåeld var helt magisk, man ville nästan nypa sig i armen för att förstå att det var på riktigt. Vyerna + blå himmel + sol & värme. Enligt ägaren till gården blommar blåelden med samma kraft bara var fjärde år. Vi traskade kilometer efter kilometer - närmare 25000 steg per dag - utmed stränderna och hedarna. Bröd och fika handlade vi på Sylvis döttrar. Promenad utmed stranden och dopp av fötter gjorde vi på Sudersand och Ekevik. När vi kände för lite strandpartystämning gick vi till Sudersand. När vi ville bada med Vera, vår spanska vattenhund, var Ekevik att föredra. På morgonen vi var i stort sett ensamma på den mest fantastiska sandstrand med klart vatten. När vi ville köpa ägg, potatis, dill eller jordgubbar - vi firade ju midsommar där - var det bara att kila över till grannen bonden och handla pinfärska kvalitetsvaror. Om man vill uppleva något annlorlunda ska man äta på Kutens Bensin. Det är en miljö som måste upplevas, det går knappt att beskriva den. Blanda  50-tal, rock, rostiga bilvrak, hippiestämning med franska galette och crepes.
 
 
 
 
 
 
 Fårö är bra för både kroppen och själen. Jag vill tillbaka dit nästa år!