Att åka bil är jag van vid, det är bara att sätta nosen så bekvämt som möjligt. Den här gången blev det en längre resa än vanligt. Åka färja och sitta kvar ensam i bilen medan en massa bilarlarm sätter igång. Hur tänkte husse och matte egentligen?
Dag två var vi äntligen framme i lilla bergsbyn Torgon i Schweitz. Husse och matte pratar om vikten av att utmana sig själv, men måste verkligen jag utsättas för det också? Matte går först och tar sikte på en ryggsäck på tjejen som går före. När matte nästan är över ropar hon glatt en fråga om hur det går. Både jag och husse är tvärtysta. Efter en liten stund frågar hon (utan att våga vända sig om) om vi har svimmat. Vi är fortfarande tvärtysta. Hur roligt är det på en skala 1-10 att gå på en hängbro som rör sig och man dessutom ser genom golvet ner i den djupa ravinen. Nästa dag får matte gå över själv medan jag och husse samlar steg på stegmätaren och går runt istället.
Dags för utmaning igen. Först går vi några hundra höjdmeter och när vi är nästan framme tycker de att det är dags för en utmaning när vi nästa har kommit hela vägen upp. Nu ska vi passera massa kor och ungtjurar. Matte säger att de nog är snälla - hon är inte ens övertygad själv. Husse och jag står kvar och väntar medan matte passerar djuren. Och vi står kvar. Husse är snäll och förstår mig, men matte... Till slut får matte ge sig och flytta på kossorna för att kunna ta sig tillbaka igen. Den utmaningen vann jag!
Att bada gillar jag och en utflykt till närbelägna Montreux var helt perfekt. Efter att ha gått brant upp och sedan brant ner i flera dagar, var det skönt att promenera utmed strandpromenaden och få bada. Här kände jag mig som hemma.
Efter en vecka i Alperna var det dags att bli en vinhund i Alsace. Tre vinprovningar fick jag vara med på och det blev även bad i en liten by. Något som matte och husse får fundera på nästa gång de ska släpa med mig hit är det här med toalett. Tror de verkligen på allvar att jag gillar kullersten? Det blev ett letande efter gräs...
Efter ett besök hos lillmatte i Eindhoven for vi vidare till Sverige. Äntligen fick jag visa mitt nya pass! När den svenska tullaren stack in huvudet i bilden och frågade vilka som fanns här, svarade jag med ett VOV!